Sida 436

Följande morgon kallade han dem åter till sig
och meddelade helt kort och gott sitt beslut. Som
handgemänget icke haft vittnen, ansåg han sig
icke för sådana förbannade dumheters skull böra
skämma ut sitt regemente med en krigsrätt. Men
för att i alla händelser stoppa varje möjligt tal
om mannamån - Weedenheim var hans
systerson - och då sergeant Alruth onekligen gjort
sig skyldig till svårt subordinationsbrott,
förständigade han båda herrarna att omedelbart efter
mötets slut inlämna sina avskedsansökningar.
Därvid fick saken bero.

Sergeant Alruth måste medgiva att han sluppit
lindrigt undan, allra helst som han redan förut
bestämt sig för att lämna militärtjänsten. Icke
förty verkade tilldragelsen nedstämmande på hans
redan förut dystra lynne. Det plågade honom, att
han kunnat utsättas för en misstanke om stöld; och
nästan lika mycket plågade det honom, att han i