Sida 451

När jag bara har er båda inom lås och bom!
Själv reder jag mig nog.

Med lämpor! upprepade Marie hans valspråk.
De skrattade båda, lyckliga över att äga ett hem,
ett tryggt krypin för den där parveln, som redan
började bli en morsk liten karl, begärlig efter denna
världens faror och fröjder.

Under det att den gode sergeanten sålunda
ganska nöjd framlevde sina dagar, nalkades
honom olyckan från två håll. Kåseholmsfolket som
höll honom för att vara en lömsk och farlig karl,
den där endast bidade ett lägligt tillfälle att platt
förgöra dem, beslöt att kosta vad det ville röja
honom ur vägen. Översten åter, som till sin
förargelse funnit den hetsige knekten förvandlad till
en alltför beskedlig civilist, förlorade tålamodet
och gav sin frände och förtroendeman, löjtnanten
på Ellenäs, det otrevliga uppdraget att avskeda