Sida 452

honom.

Berg-Weedenheim hyste alltför stor respekt för
sin onkel och före detta chef för att vilja avsäga
sig uppdraget. Men det var honom innerligen emot
Han avskydde den där karlen, som stäckt hans
militära bana, som givit honom en »upptuktelse»
och mot vilken han själv förgått sig. Men just
därför hade han samvetsgrant bemödat sig om att
undvika allt, som kunde göra troligt att han bar
på agg eller ville hämnas. Förgäves hade han
sökt förmå Alruth att övergiva en taktik som gav
så klent resultat; förgäves hade han å andra,
sidan framställt detta resultat i gynnsammaste
dager inför översten. Nu stod han där vackert med
brev och uppdrag på fickan, och svärjande en
dyr ed beslöt han att göra pinan kort, steg genast
till häst och red över till Kåseholm.

Han började med att i en retlig ton klanka på