Sida 221

rätt visste vad hon sagt Främlingen.
Orden visste hon men kunde inte bedöma
deras verkan. Hon sökte hjälp hos
Lunsen. Ynglingens tankeförmåga var trög
men trägen. Han satt på hennes bord
och rökte - utan att be om lov -
hennes snugga. Han vätte handens innersida
med tungan och sökte pressa ned
byxbenens pösande knän. Under detta
mekaniska arbete tänkte han oavbrutet och
stönande. Till sist kunde han meddela
henne några resultat.

Först och främst ville han lugna
hennes samvete och gav ett ampelt
erkännande åt hennes uppriktighet. Själv hade
han och hans gelikar tisslat och tasslat,
undrat och skvallrat om Markurell och
Rödhättan. Det var det vanliga, fega
sladdret, som sakta suger sig fast vid