Sida 223

Bort med tvivlets oro! Lotten hade givit
honom visshet. Ur moralisk synpunkt
sett var hennes handlingssätt
förstklassigt. Ingen skulle ha handlat som hon.

De praktiska följderna voro
vanskligare att överblicka. Redan löftet att
skicka bort en främmande, självständig
och självgod kanalje föreföll överilat.
Hur skulle hon infria löftet? Kunde hon
gå till Markurell och säga: Jag känner
er knappast men jag har sett er alltför
ofta tillsammans med en viss dam, som
jag knappast känner. Damens man, som
jag inte alls känner, fordrar att jag inte
ska lägga mig i en sak, som inte alls
angår mig. Jag å min sida fordrar att
herr Markurell genast lämnar damen och
orten. Vågade hon bjuda herr Markurell
någonting dylikt? I så fall var hon ett