Alla Böcker

Sida 226

åttonde Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

kan man säga. Eller inspirerad? Av
vem? Av Johan? Det vill han i alla
händelser inte erkänna. Han påstår, att
det var en slump. Var det? Jag börjar
tro, att ni har alldeles rätt - han är
en kanalje, den där Johan.

Vinden grep hennes yviga, glänsande
man, svepte ned den över de glittrande
ögonen. Hon strök bort glansen och
glittret. En liten badianska är en nyckfull
varelse, skalkaktig och ostyrig som
dansande vågor och vinande skum. En maka
och mor är någonting helt annat. Hon sa
allvarligt och mjukt:

Naturligtvis är jag er mycket tacksam.
Jag borde själv ha sagt min man att
klimatet här inte passar honom. Men det
föll sig inte så lätt. Jag kan inte tala


Föregående Sida - Nästa Sida