Sida 229

betraktade den stumma och orörliga, gned
hårt sitt klotrunda huvud mellan båda
händerna. Han klappade henne försiktigt
på den feta armen, sa:

Ligg inte här och gruva sig. Samvetet
rent så är allting rent, hur ruskigt det
än kan te sig. Lotten har trampat i
klaveret, som man säger. Inte rår hon
för att hon är klumpig! Lotten kallar

mig luns. Inte rår jag för att jag är
lunsig? Så lunsig är jag i alla fall inte
att jag kallar Lotten klumpig. Hövlighet
fick jag lära av min lilla mamma och
den håller! Ligg nu inte här och gruva
över allt elände hon ställt till för
oskyldiga människor!

Brenner mumlade: Jag gruvar inte.