Sida 232

som en fridfull sommar! Man förstår
deras harm, man förstår också vem
denna harm främst måste drabba.
Givetvis Ludwig! Hur hade han infriat alla
sina löften och förespeglingar? Vad hade
han åstadkommit med sin hemlige
rapportör och annat kanaljeri? Ett fridfullt
elände! För en gångs skull stod han
där svarslös och skamsen. Han erkände
sitt nederlag, men gjorde ännu ett försök
att rädda sin ära. Han telegraferade till
Markurell: Hindra Brenners avresa, sätt
sprätt på det fridfulla eländet. Svaret
avvaktades i spänning. Det blev
förkrossande. Markurell svarade: Eländet allt
annat än fridfullt. Jag påskyndar
avresan. Icke ens telegrammets onekliga
mystik, icke ens den bestämda
uppgiften, att eländet icke var fridfullt,
förmådde lugna Föreningens känslor eller