Sida 237

vänlighet muntrade upp henne; hon
började känna sig välvilligt stämd. Hon
rekommenderade sin fete riddare på det
varmaste hos de unga damerna. Hon sa:
Han är lite drullig men det är en snäll
pojke, en riktigt snäll pojke. Tag hand
om honom! Sålunda tog hon avsked,
abdikerade, lämnade löjlighetens krona
och badianernas land i arv åt Lunsen.
Han visade ingen tacksamhet. Han
påstod att hon gjort honom omöjlig.
Drulligheten kunde han möjligen förlåta
henne men »snälla pojken» skar honom
i hjärtat. En drullig pojke kan
åtminstone väcka förargelse - men en snäll?
Lotten sa: Du är högfärdig, stackars
Luns. Var du glad att någon fäller ett
gott ord för dig. Vi Lottor och Lunsar
få lov att rekommendera varandra om
vi eljest ska bli rekommenderade. Bland