Sida 248

i en sällsam dager. Min hustru tror att
Markurell inspirerat er; han åter att ni
gått min hustrus ärende. Och vad ska
de egentligen tänka? Varför skulle ni
ha blandat er i en sak, som strängt
taget inte angick er? Förlåt att jag
säger det - men ert motiv är en smula
dunkelt. I alla händelser är det en kinkig
sak att spela Försyn. Naturligtvis har
ni handlat i bästa välmening men det
blir lätt någonting irrationellt och
besynnerligt över välmeningen om man
inte kan spåra ett förnuftigt motiv. Er
handling kan inte tänkas gagna er själv.
Vem då? Mig? Ni känner mig knappt.
Alltså varför? Ett tomt begär att styra
och ställa? Sannerligen, även jag blir en
smula villrådig.

Men där satt jag nu alltså mellan