Sida 53

blinkade. Hon stack pennan i hårknuten,
korsade armarna, betraktade ringen
länge och grundligt. Hon yttrade barskt:
Nu inbillar du dig, blinkmåns, att du är
starkare och mäktigare än en tänkande,
förnuftig, kvinnlig docent i anatomi. Det
tror du? Husch, det är ett misstag. Men
jag ska sätta dig på fingret. Det är med
ädelstenar just som med ädla dygder
- den, som bär dem, märker dem
minst!

Så sagt stoltserade hon över sin list
och trädde blinkmånsen på vänstra
handens ringfinger. Det gick trögt men det
gick. Hon fortsatte att skriva sin
uppsats. Ämnet visade sig vara ett kinkigt
ämne. Hon slog flitigt i böckerna, slog
med vänstra handen. Ringen blinkade.
Äntligen måste hon le, hon sa till sig