Sida 349

gjorde omgivningen overklig, utan
hållpunkter. Hon tyckte att hon satt på den
mossiga bänken framför väderkvarnen
och hörde än småbadianernas skri från
slätten och bokskogen, hörde vingarna
knarrande sjunga: Lämpligt för dig,
lämpligt för dig. Än sen? Förr eller
senare kommer kanske envar på sin
lämpliga plats. Tanken är trösterik. Hon
tänkte: Någon prinsessa är du inte men
en hovnarr. Lämpligt för dig!

Plötsligt sa hon:

Tyckte ni om den där människan?
Rödhättan?

Hennes fråga slog bilen med häpnad.
Den störtade ut på vägkanten, lyfte ena
hjulet över diket och tycktes färdig att