Sida 102

till sitt rum. Hon röck av sig pincenén,
tog fatt på kikaren och kom flåsande ut
på balkongen. En spännande kikarjakt
började. Var höllo tvillingarna hus,
varifrån skulle de komma? Hon letade,
muttrade och puttrade. Äntligen döko de
upp i synfältet. Hon följde deras marsch
mot den moderliga borgen, grymtade
och småpratade. Sällan förlöpte deras
vandring utan äventyr och hinder, som
hon högljutt kommenterade. Lättroade,
loja badianer samlades utanför hennes
balkong och lyssnade tacksamt. Hon
märkte dem ej. Hon sa: Så där ja, där
är vi! Labba nu på! Rör på pinnarna!
Hör vi inte att moran piper i borgen?
Här ligger borgen. Inte knuffas! Usch!
Inte klösas! Lussichen, hör du vad jag
säger! Nej titta! Nu slåss de! Släpp
håret din lilla markatta! Nä titta, nä