Sida 105

utanför balkongen. Hon lät dem vanka.
De tröttnade och skingrades. Då smög
hon sig ut, klev över räcket, hoppade
ned. Hon föll på knä framför grottans
öppning och kikade in. Hon blev het i

huvudet av iver och ansträngning.
Någonting rörde sig i grottan. Hon viskade
varligt locktonen: Liiiischlusiiisch. Två
små ansikten skymtade i öppningen. De
morrade och visade tänderna. Hon
försökte klappa dem: de nafsade efter
fingrarna och försvunno. Hon la en strut
karameller i ingången. Struten försvann.
Hon böjde sig ned, bakdelen högst, just
som en bedjande muhammedan. Det
smackades, det knaprades i grottan. Hon
stack in armen, trevade. Vassa små
tänder höggo henne i handen. Hon stack in
båda armarna. Sanden rasade över