Sida 107

ursäkt. Det retade henne. Naturligtvis
kunde hon ha bett om ursäkt
ouppfordrad. Men det föll henne inte in. De
betraktade henne som man betraktar ett
underligt djur eller en oansvarig
människa. Den smäckra damen stod där
sirlig och rakbent, felfri i sin baddräkt,
armarna korsade under barmen,
välformad och överlägsen. Hon riste sitt
guldröda hår, rynkade pannan, pekade
på den raserade borgen. Kanaljen sa:
Borgen är kaputt. Det gör ingenting -
vi får ta nya tag! Men hur ska vi
skydda oss för framtiden? Hon är på
jakt efter tvillingarna. Hela stranden vet,
att hon brukar sitta på lur på sin
balkong. Hon vill ha dem. Det tjänar
ingenting till att sträva emot. Vi skänker
henne tvillingarna.