Sida 120

i sanden. Landån kommer i glid, farten
ökas, de springa förbi hotellfasaden, de
svänga och slänga kring hörnet, de rusa
gnäggande över köksgården mot
bokdungen i backen, de frusta och gny. I
den lummiga, gröna småboksbacken
sitter kocken blänkande vit och med ett
högt vitt torn över hjässan. Bredvid
honom halvligger flickan. Ekipaget svänger
upp framför kocken. Han stirrar häpen
på Brenner, hans blick är dum och
sömndrucken, hans uppsyn är ovärdig
en kock. Flickan springer upp så nätt,
slår bossen av korta kjolen, ler mot
barnen, ler mot Lotten. Den bistra
pekar på Lieschen-luciechen, befaller:
Tvättas, äta, gå i säng. Spänner hon så
blicken i kocken, säger: Är - steken -
bränd - ännu? Gud vare tack, nej -
- nej - mumlar kocken, skjuter upp