Sida 121

och springer över gården, hållande med
båda händer kvar den upptornade vita
huvan.

Brenner går till sitt rum. Så erinrar
hon sig att staven står kvar på
stranden. Hon hämtar staven. Alltjämt sitta
de båda bilderna orörliga på var sin sida
om borgens öppning. Varför går hon dit?
Hon stannar framför Rödhättan.
Kvinnan ser upp på henne med samma
häpna, dumma, solbländade,
sömndruckna blick som nyss kocken. Hon
mumlar någonting. Har barnen varit
besvärliga? Brenner trycker på svaret. Hon
vill inte svara. Det är inte hon, som
svarar men det är i varje fall hon som
säger: Besvärliga? Nej. I alla händelser
ha de inte besvärat sin mor.