Sida 123

som kan få den rödhuvade att taga till
flykten. Ingenting finner hon! Sökandet
hetsar upp henne. Hon är färdig att
klappa i händerna, stöta med påken,
ropa: schas! schas! Då säger
Rödhättan, högdraget: Får jag fråga - var
är mina barn? Högdraget! Det kom som
en lättnad, en svalkande balsam denna
högdragenhet. Brenner sluter ögonen till
tvenne glittrande, grågröna strimmor.
Munnen blir bred som en gäddas käft
och hon svarar:

Hur ska jag veta? Vad allt kan inte
hända små barn, som sakna moderns
ömma vård? För min del tror jag, att
pigan plockar dem som bäst och kocken
steker dem till kvällsvard.

Aftonskyar stryka över Rödhättans