Sida 124

ansikte, hon skakar kraftigt den guldröda



prakten, vänder och går, smidig i gången,
smäcker i kroppen. Till kavaljeren ej ett
ord, från kavaljeren ej en blick. Brenner
står stödd mot staven. Varför går hon
inte? Hon har nått sitt mål men går
inte. En minut, två, tre. Då suckar
kanaljen, gör en åtbörd, matt fast hövlig,
säger: Var så god och tag plats!

Verkligen. Hon sätter sig. Sjunker ned
på samma plats där nyss Rödhättan satt.
Kanaljen famnar åter sina knän,
Brenner håller staven med båda händer,
stöder hakan mot armen. Vinden har
mojnat. Silvernätet av skum flyter sakta
samman till vita, lätta poffar. Vattnet