Sida 18

slitna kappan åt en annan. Hon sa:
Jag har varit på körrgårn med en
krans. En vacker krans. Det är min
salig fars födelsedag. Han skulle ha

blivit sjuttio år. Jag tror att han är
nöjd med mig. Inte för kransens skull.
Den förstår han sig inte på. Inte jag
heller, fördenskull. Men i alla fall. Han
är nöjd. Han skulle bli ännu nöjdare
om han finge se er allasammans gå er
väg och lämna mig i fred. Men takt och
finkänslighet får man kanske inte
begära. Här lägger jag emellertid min
linjal. Den håller. Och det första jag
misstänker någonting, så smäller det. Över
knogarna. Minns det, Ludwig, och kom
inte och grina efteråt. Jag har varnat.

Så sagt tog hon ur skrivbordslådan