Sida 23

en kaffepannas lock och inte stort större.
Men Ludwig viskade till damerna:
Lotten talar för sig själv. Låt oss
lyssna, så kanske vi lära något. Men
fortsätt i alla fall att babbla, så att hon
inte märker något. - Strax lydde
damerna det goda rådet och allt under det
de lyssnade till Lotten sa den ena till
den andra: Varför tycker du inte
om honom? Och den andra:
Naturligtvis tycker jag om honom. Och den
tredje: Varför skulle hon inte tycka om
honom? Och den fjärde: Jag vet att
han tycker mycket om henne. Och den
femte: Hur vet du, att han tycker
mycket om henne? Så fortsatte de i en
lång kedja av satser, i vilka
kombinationen »tycka om honom» (eller henne)
ständigt återkommo. Lotten märkte ingen
skillnad på deras tal nu och nyss och