Sida 268

skum kring mattans kanter. Ur havet
reser sig Sälklippan, mörk, skulpterad
ur skuggor och dagrar. Stranden är
vacker. Även om dagen vacker, då
små och stora badianer fylla den med
färger och former. Stranden är vacker.
Här finns något att packa i
minneskistan. Allt annat - flidder och fladder
- snart glömt.

Den gäckande rösten säger: Är ni
färdig nu? Har ni packat?
Han står nedanför balkongen med
armen vilande över räcket. Cigarrettröken
silar långsamt fram genom näsborrarna,
stiger i slingrande, vita skyar över ögon
och panna, försvinna i det svarta
hårfästet. Han säger:

Det är dags att sova. Morgondagen blir