Sida 270

Första anblicken av kasinos stora sal
tycktes krossa hennes farhågor och
skingra hennes illusioner. Salen såg ut
som vanligt vid tedags. Kring hundratals
blomstersmyckade bord sutto herrar och
damer vid tekopp eller drink. Prakten
var stor, juvelbeståndet föreföll henne
enormt. Blinkmåns - ringen - tedde
sig för första gången lika futtig och
fattig hart när som sin bärarinna.
Önskade hon tävla med badianskorna i
prakt, kom hon jämmerligt till korta.
Det märkte hon för första gången just
sista dagen! Blinkmåns - kavaljeren -
den lysande, unge herr Markurell, hade
valt till dam en förvuxen askunge utan
skönhet, utan glans.

Om han nu verkligen valt henne?