Sida 282

Estraden stod tom, musiken hade
tystnat. Fram genom en av sidogångarna
kom i sakta mak den egyptiske
dansören. Hans aftondräkt var vidunderligt
elegant, av det djärva, outrerade snitt
som det krävs en välväxt, mörkhyad
gentleman att bära. Huden glänste
dunkelt kopparbrun över det vita bröstet,
de svällande läpparna glödde i samklang
med knapphålets röda jättenejlika. Hans
uppsyn var allvarlig och bekymrad,
glänste då och då upp i ett brett, vitt,
blixtsnabbt leende. Han fingrade på sina
handskknäppen, chapeau-claquen under
armen, stannade, såg sig omkring,
sökande, gick vidare.

Brenner tänkte: Han kommer till mig;
här har vi gycklet. Grubblet över ett
annat gyckel hade kommit henne att