Sida 283

glömma det mångomviskade upptåget,
badianernas avskedsfest för den fula och
löjliga. Löjlig? Onekligen. Löjligast
därför att hon ägnat detta skämt - elakt
eller ej - någonting annat än
skämtsamma tankar. I sanning - hon blygdes
över kära pappas förståndiga dotter! Nu
var den fånigheten över, nu var hon
trygg som en kogubbe. Hon kunde ha
sagt sig - om hon gittat - att hennes
trygghet berodde på frånvaron av ett
visst rödhättat huvud. Vad betydde en
skock nöjesfikna badianer.

Den mörke gentlemannen bugade sig
och pekade frågande på den tomma
stolen bredvid henne. Fick han taga
plats? Åhå, lille svartingen, tänkte
Brenner, nu ska du få se på postmästar
Brenners Lotta! Hon reste sig kvickt,