Sida 292

De »beskedliga människorna» (nyss
apacher!) väntade sig något av henne.
Hon skulle upp och dansa, hon skulle
roa dem med sin tokrolighet. Gåvor och
gengåvor! Lusten var inte stor men
tacksamheten. Hon reste sig och krökte på
knäna. Hon gick fram till estraden,
tänkande: Gånge detta ifrån mig, men det
gör det inte, hoppla! Plötsligt hoppade
tvillingarna, snabbt som loppor, över
estraden och ställde sig i hennes väg.
Deras uppsyn var häpen och förolämpad,
deras brunbrända gracila armar
sträcktes avvärjande mot henne, de sade: Är
du tokig? Gå och sätt dig! Det är vår
tur... Hon suckade av lättnad.
Guskepris! Hon slapp att dansa och konstra.
Hon svängde helt om på klacken. Hon
blev stående ett ögonblick med armarna
hängande, hakan slapp, ögonen