Sida 198

stranden.

Brenner mumlade: Det vet han inte.

von Hancken sa: Jo, det vet han. Det
vet han eftersom han sitter på sin
balkong och kikar på Lotten. Han vet och
hela stranden vet. Det är oro på
stranden, ska jag säga Lotten. Ödesstämning,
som det heter. Varhelst Markurell går
fram, sticka de samman huvudena bak
hans rygg. Då förstår man. Och Lotten
är observerad. Lotten har kommit in i
ett drama ska jag säga Lotten. Får nu
se hur Lotten klarar den saken! Jag har
varnat! Jag tvår mina händer...

Han tvådde dem inte; tvärtom
krafsade han dem smutsiga i mossan. Han
var filosof men han var också människa.