Sida 298

blyghet och tre delar ädel ambition förmår
meddela tvenne meterhöga, smäckra
kvinnovarelser, framdansade Lissilussi
mot sin mörkhyade partner. Slagen av
häpnad ramlade den svarte ekvilibristen
baklänges, reste sig på huvudet, slog en
volt och hamnade åter i sittande
ställning på golvet. Hans stora, röda mun
vidgades i ett tyst skratt, som de
blänkande, kraftiga tänderna gåvo ett visst
hemskt, kannibaliskt tycke. Med
armbågarna stödda mot knäna vände han de
elfenbensfärgade handflatorna uppåt. På
den ena tog Lieschen plats, på den
andra Luciechen. Som vågskålar
gungade elfenbenshänderna i takt upp och ned
för att sluta i fullständig jämvikt.
Lissilussi uppfyllde ett av de många och
stränga krav, som ställas på tvillingar -
de vägde på grammet lika. Svartingen