Sida 304

sviktande, balanserande sin börda,
jonglerande, piruetterande, han kastade upp
dem i luften, grep dem kring midjorna.
I långa, sviktande skutt sprang han inom
kransen med Lissilussi hängande över
armarna. Nu sträckte de efter förmåga
sina små klåfingriga händer, grep än
här än där, alltefter takt och tycke och
slump, en kalufs bland de liggande. Upp
flög den gripna eller gripne, hängde sig
fast vid svartingens gördel, sträckte den
lediga handen efter nya kalufser.
Blomma efter blomma rycktes rabatten
upp, blommorna plockade sig själva och
varandra, formades till en väldig
snurrande och surrande, virvlande och
vajande bukett med svartingens mörka,
muskulösa kropp som axel och motor.

Brenner fäste sig icke stort vid denna