Alla Böcker

Sida 307

Tionde Kapitle

Lotten Brenners Ferier

Hjalmar Bergman

Dansen hade ditintills beledsagats blott
av musiken och vissa gutturala, starkt
eggande och taktgivande rop från
dansmästaren. Plötsligt tystnade musiken.
Gruppen upplöstes i en lång linje av
flämtande små dansörer och dansöser.
Svartingen i mitten gjorde en frivolt och
utstötte det stridsrop, som kommit byar
och fiskelägen, bondgårdar och
värdshus, tjurar, hästar, bockar, hundar,
hönskycklingar och dibarn att misströsta om
sitt förstånd och oroas för sin välfärd,
majbaggarna att dimpa ned från träden,
grodorna att skvatta upp ur träsket -
ropet: - Hau, hau, häääj!
Looooppperrra, looooppperrra kooommm ...
Strax skallade ropet långdraget och
gällt ur fyrtio munnar, samtidigt lyftes
fyrtio par händer, grepo
blomsterkransar från hjässorna och slungade dem


Föregående Sida - Nästa Sida