Sida 321

Upphovet till dansen lämnade den
efter några minuter. Hon förde Lunsen
med sig till utgången, kysste honom på
den något uppsvällda kinden och sa:
Förlåt att jag dängde till! Tack för mig
och hälsa din lilla mamma! Hon stack
en pepparmyntspastill i den alltjämt lätt
förvirrade ynglingens mun och skildes
ifrån honom i all sämja.

På vägen till hotell Atlantic hann hon
sansa sig. Det är en svår stund då
upphetsningen ger vika. Trötta timmar följa.
Missmodet smyger på tysta fötter bakom
- brådskar icke men hinner fatt -
lägger sin slaka men sega arm kring midjan
- trevar med slappa fingrar kring
barmem - söker hjärtat och finner. Festen
hade varit lyckad. Brenner hade firats