Sida 383

förstå, hur och varför den egendomliga
förbindelsen ingicks. Inte heller Johan
Markurell. De sutto på en grovhuggen
stenbänk högt över skogarna. Ödsligheten
omkring dem var för tillfället fullständigt
ostörd och Markurell talade ostörd om
dess behag. Temat var ingalunda nytt.
Tvärtom talade han dagligen om denna
underbara ödslighet, som gjorde honom
ofantligt gott. Han försummade icke
att ställa den i verksam kontrast
mot det föraktliga badianska liv, som
förts på den Främmande kusten. Man
kan misstänka att allt detta beröm

och allt detta klander inte var
någonting annat än ett svepskäl, en giltig
och oskyldig anledning att dagligen och
stundligen i tankarna ströva omkring
bland strandborgarna och deras