Sida 398

stund, som då jag lurade dig att fria till
docenten Lotten Brenner! Hade jag trott
att det var så lätt att lura en kanalje,
skulle jag kanske aldrig försökt. Husch,
vad du är för en lidelsefull gosse! Tag

nu korgen med värdighet! Fäll några
saknadens tårar över Lotta men betänk
att smärtan stärker karaktären. Min
självkänsla stärks oerhört av att få
utdela korgen åt så ståtlig en kavaljer.
Det blir nog ingen vana, bara ett stolt
minne. Ringen kan du sända mig. Jag
ska skrapa bort mitt namn och sälja den
till guldsmeden. Däremot behåller jag
din ring. Nu har jag vant mig vid prakt
och prål och har ingen annan ring.
Blinkmåns hade jag bara till låns. Ibland
får jag väl roa mig med att tro att jag
har en fästman eftersom jag har en ring.